måndag 6 oktober 2008

Svårt med tro och vetande på Lunds universitet

När Lena Einhorn gav ut sin bok ”Vad hände på vägen till Damaskus” var det recensenter med koppling till den kristna världen som reagerade starkast på boken. Man avfärdade överlag Lena Einhorns historia, men undvek nogsamt att redovisa konsekvenserna, om den skulle visa sig vara sann.

Den intellektuellt hederligaste kommentaren kom från Werner G Jeanrond, dekanus för teologiska fakulteten vid Lunds universitet. I en intervju i Svenska Dagbladet 060822 sa han:Om Jesus inte dog på korset, och om han och Paulus var samma person, det vore förstås slutet på kristendomen”

Jag kommer osökt att tänka på den kommentaren när jag läser om Svenska kyrkans inblandning i Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet. Att en kurs på CTR, kallad Svenska kyrkan, öppnades med nattvardsgudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning, har vi tidigare kunnat läsa om i tidningen Dagen. Men den kursen är bara ett av flera exempel på det ökade samarbetet mellan universitetet och Svenska kyrkan: En professur finansierad av Svenska kyrkan, i ämnet religionsteologi (!?) är ett annat.

Religiös diskriminering av sökande med annan trosuppfattning än den kristna är ytterligare exempel. Det har också ansetts meriterande att vara prästvigd inom Svenska kyrkan och att driva en aktiv religionsdialog.Att det här är exempel på att institutionen har svårt att skilja mellan tro och vetande, skriver Stefan Andersson, Jonas Svensson och Magnus Zetterholm i en utmärkt debattartikel i Sydsvenskan den 5 oktober:"Skilj på tro och vetande"och ställer frågan: Vilka studenter med ett allmänt intresse för religionsvetenskapliga frågor – ateister, agnostiker eller kanske med en bakgrund inom till exempel muslimska, judiska, nyandliga eller frikyrkliga rörelser – vill läsa på en institution som när ett samarbete med en av de religiösa grupper de anställda är satta att vetenskapligt och kritiskt studera?

I dessa dagar när den eventuellt nytillträdande rektorns hemvist inom frikyrkan debatteras, och av vissa faktiskt försvaras med att den avgående rektorn är präst, är det svårt att tro att den här utvecklingen är en tillfällighet.

Tvärtom är det en riktigt allvarlig påminnelse om hur viktigt det är att inte blanda ihop tro och vetande inom utbildningsväsendet.Vi kan se fenomenet och dess konsekvenser på alla nivåer, ända från förskolan: Intima samarbeten mellan skolor och församlingar med deras flödande utbud av bibeläventyr, teaterpjäser, orgelskoj och kyrkliga skolavslutningar.

Låg- och mellanstadiets ”religionskunskap” som bara är en chimär och tunn språklig fernissa på en verklighet som rätteligen borde stavas kristendomskunskap. Namnbytet motiverade dessutom den allvarliga konsekvensen att det inte längre gick att få befrielse om man tillhörde annat trossamfund, med en därav ökande efterfrågan på muslimska friskolor.Problemet aktualiserades med den föreslagna svenska imamutbildningen. "De kan väl studera religionsvetenskap som alla andra?" Nähä, för den handlar om bibelstudier med Svenska kyrkan som samarbetspartner. Kristendomsvetenskap vore kanske en ärligare benämning…

Och så slutligen tillbaka till Werner G Jeanrond igen:
Ja, vilka förfärliga konsekvenser skulle det inte få om religions- vetenskapen i lugn och ro kom någon förbjuden kunskap på spåren? Är det någon som är förvånad över Svenska kyrkans starka intresse för universiteten?

"Korrekturfel bakom kritik" Sydsvenskan

Dagen

Dagen

Dagen

Dagen

Inga kommentarer: