fredag 22 augusti 2008

Religiös tradition hot mot rättssäkerheten

En kvinna blir utsatt för sexuella övergrepp. Det händer alltför ofta. Just det här övergreppet skiljer sig från andra fall, därför att förövaren är en präst. Som en förespråkare för det kristna kärleksevangeliet är han betrodd och höjd över all misstanke. En präst begår inga övergrepp, tanken strider mot hela vår föreställningsvärld. Likväl händer det. En kvinna utsätts för ett övergrepp av en präst i Svenska kyrkan.

Domprosten i Göteborgs stift har begärt att få avgå efter anklagelser om sexuella övergrepp. Händelserna ska ha inträffat när kvinnorna var i tonåren på 70-talet och de drabbade kvinnorna har ännu inte vågat polisanmäla domprosten.Biskopen i Göteborgs stift har i flera år känt till dessa anklagelser, men valt att inte polisanmäla med hänvisning till preskriptionen. Han har även känt till anklagelser om övergrepp som har begåtts på senare tid, utan att anmäla.

Domprosten har inte gjort några medgivanden till anklagelserna mot honom. Eftersom ingen anmälan gjorts, vet vi inte vilka domstolsutslag det skulle ha blivit i de nu aktuella fallen.Vad vi däremot vet är att åklagare, advokater och domare varje år deltar i rättegångsgudstjänst i den kyrka där domprosten är verksam. Domprosten ledde själv den senaste rättegångsgudstjänsten i Göteborgs domkyrka den 7 januari 2008.

Men det finns fler intima relationer mellan kyrkan och domstolsväsendet: Domprosten har varit vice ordförande vid domkapitlet i Göteborgs stift, där det bland ledamöterna finns en chefsrådman vid länsrätten samt ett hovrättsråd. Ordförande och sekreterare i Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar är båda kammarrättsråd i Stockholm, vice ordförande är chefsrådman vid tingrätten i Uppsala.

Om de nu aktuella fallen prövades skulle alltså två personer från samma domkapitel kunna mötas i en rättegång, men då på motsatta sidor av domstolsskranket. I vilket annat sammanhang skulle inte detta uppfattas som jäv?

Hur ska någon kunna få sin sak prövad av en opartisk domarkår under dessa förhållanden? På goda grunder kan vi befara en kollegialitet som påverkar domarna i deras ämbetsutövning. I praktiken skulle denne domprost skyddas av en sorts religiös juridisk immunitet i en rättsprocess.

En kvinna som utsatts för ett sexuellt övergrepp av en präst har rätt att kräva en opartisk och rättssäker domstolsprocess. Nästa gång kan det gälla en muslim, jude eller annan, som har rätt att kräva en oberoende domstol, fri från otillbörlig religiös påverkan.

Den otidsenliga traditionen med rättegångsgudstjänster måste upphöra. Vi måste slippa den årliga tillställning där rättens företrädare bokstavligt talat faller på knä inför kyrkans präster. En sekulär stat kan inte ha ett rättsväsende som underordnas religiösa maktanspråk. Svenska kyrkan är idag ett av flera fristående trossamfund och skild från staten och dess institutioner.

Vem behöver rättegångsgudstjänster? Ingen! I ett modernt sekulärt samhälle, utan statskyrka, är rättegångsgudstjänsterna endast en historisk kvarleva. Befria oss därför från Svenska kyrkans inflytande över rättsprocessen och låt oss ta ännu ett steg mot det sekulära och religiöst neutrala samhälle som fullt ut respekterar allas likhet inför lagen.

Camilla Grepe och Göran Rydland


Artikeln publicerad i Kyrkans Tidning 3 april 2008


.

1 kommentar:

Frisse sa...

Troligtvis skulle denne domare som sitter i samma domkapitel som den anklagade prästen välja att inte tjänstgöra på grund av jäv. Det är i jävshänseende ingen skillnad mellan denna situation och ex. en ledamot i en byggnadsnämnd som inte väljer att delta i ett beslut gällande byggnadslov till en vän.

Jävsreglerna finns till för att bibehålla förstroendet för myndighetsutövare. Jag ser inte vad detta har med tingspredikningarna att göra.